Klassiska Sällskapsresan

BETYG: 4 av 5

Den finns få filmer som är så klassiska som den första sällskapsresan. På något sätt så fångades såväl vuxna som yngre när filmen hade premiär 1980. Om någon nu har missat det så handlar sällskapsresan om Stig-Helmer Olsson (spelad av Lasse Åberg), en tafatt ungkarl som älskar att hålla på med sin modelljärnväg. Filmen tar sin början i ett snöslaskigt december där Stig-Helmer går förbi ett skyltfönster på en resebyrå som säljer resor till solen och värmen. Stig-Helmer bokar en resa och passar också på att ta hand om sin flygrädsla på en speciell klinik för just detta. Den klassiska repliken "Jag kan flyga, jag är inte rädd" är det nog få svenskar över 40 som inte har hört.

Det finns fler frusna stockholmare som vill bege sig till värmen, och alla dessa karaktärer blir på ett eller annat sätt en del av filmen. Framförallt kommer norrmannen Ole Bramserud (Jon Skolmen) att spela en viktig roll. Han och Stig-Helmer tvingas dela rum, något som gör att de blir kompisar och löser bland annat problemet med det försvunna paketet tillsammans.

Filmen fångar på ett väldigt bra sätt hur charterresandet fungerade i början av 80-talet. Allt från de där små solskydden för näsan till hur man bokar solsängar med sin handduk. Eller varför inte den där eviga jakten på Peppes bodega för att kunna köpa med sig så billig sprit som möjligt.

Skulle Sällskapsresan ha premiär idag hade den förstås blivit sågad med fotknölarna. Men när en film väl har blivit kultförklarad är det inte mycket som kan rubba på det epitetet. Det kom förstås snabbt en uppföljare till den första sällskapasresan och det har totalt gjorts sex filmer, och i ärlighetens namn har det sakta gott utför. De tre första går att se hur många gånger som helst, medan de övriga tre är filmer som man faktiskt kan ha och missta.